När 'energi' blir till materia?

Om det inte fanns något solljus som höll fotosyntesen och resten av biosfären igång i ett tillstånd av materia som bärs upp av ett energiflöde, skulle biomassa inte existera. När jorden absorberar solenergi i troposfären flödar den kontinuerligt genom materien mot slutdestinationen i rymdens vakuum. Biomassa skapas kontinuerligt från solenergi av alla livsformer på ytan, och all denna biomassa skulle inte existera utan att solenergi omvandlas till massa i realtid genom ett inflöde av energi med ljusets hastighet multiplicerat med ett utflöde med samma hastighet. En livsform är alltså en massa som upprätthålls genom kontinuerlig omvandling av energi till massa och en lika stor omvandling till energi. Själva massan måste innehålla lika mycket energi lagrad som den mängd som flödar genom den, för att behålla sin form.

Det samma gäller för all materia på jorden som har en temperatur, solenergi flödar genom all materia med konstant hastighet och densitet, så länge som instrålningen inte förändras. Kanske någon har motivationen att beräkna vilken massa jorden skulle ha om vi stängde av solen. Om man subtraherar energi till ett värde av 1,4 kW/m^2 som flödar in i halva jordens yta, från den energi som finns i massan när den värms upp av solen, måste massan minska med en hel del.

Energi omvandlas till massa med ljusets hastighet varhelst det finns en partikel som värms upp av strålning, likt en stående våg som formas till en form som innehåller samma mängd energi som det som kommer in, annars skulle den inte kunna bevara energi när den går ut.

Det underlättar om man accepterar att det inte finns någon skillnad mellan energi och materia annat än dess geometriska fördelning i rummet, energi är endimensionell och materia existerar i kontinuerlig expansion i dimensioner i förhållande till omgivande rum och materia.

Det underlättar också att acceptera att energi som materia måste ha ljusets hastighet i kvadrat för att existera i rymdtiden. Utan den ökning av energi som kommer från massa som färdas med en hastighet som är mycket högre än ljusets, finns det inget behov av expansion från nolldimensionerna av den statiska energin E, in i rymdtiden som den geometriska form som vi kallar massa. Energi som interagerar med rymdtid expanderar in i rymdtid när energin överskrider vad som kan rymmas i storleken på en ljuskvanta. Expansion i alla riktningar gör att hastigheten ökar till c^2 i förhållande till hastigheten i en dimension, massan sträcker sig i tre dimensioner jämfört med fotonen som fungerar mer som en energipunkt.

Med sin geometri är massan energi som flödar med ljusets kvadrerade hastighet i alla riktningar i förhållande till fotonens enda riktning i en dimension.

För att omvandla materia till energi är en kärnreaktor ett bra exempel på hur man använder kollisioner för att bromsa materiens hastighet och utvinna energi på samma sätt som när en bil kraschar in i en massiv vägg. Den motsatta kraften måste ändra accelerationen till en nivå där geometrin kollapsar och frigör sitt innehåll eller någon del av det.

Motståndet från energi som expanderar i rumtiden är en motsatt kraft som balanserar potentialen till noll formad som brunnar för potentiell energilagring. Expansionen är pågående men deflationen är lika stor. Endast en ökande intensitet av källan kan expandera ytterligare, med mindre expansion per energienhet när volymen ökar.

Materia förklaras enkelt som bara en behållare för energi, en form som skapas genom lokal expansion i rymdtiden som upprätthålls av lika mycket energi inne i formen som den mängd som flödar in och flödar ut i rymden.

E=mc^2 är mycket tydlig med att materia är en form av energi som accelererats till ett högre tillstånd. Om det tas bokstavligt förklarar det hur energin i materien, som uppenbarligen är mycket stor, inte kan utvinnas under normala omständigheter. Om vi reser med samma hastighet som massa med energi, och själva är massa med energi, sida vid sida, finns det inget sätt att utnyttja energin i materien eftersom energin delas mellan all materia som reser tillsammans.

Det är mer intuitivt att använda retardation för att utvinna energi ur materien som en beskrivning av omvandling till energi. Vi är bekanta med begreppet kinetisk energi som utvinns ur potentiell energidifferens i relativ rörelse.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.